Att vara bra förälder till barn och ungdomar med olika funktionsnedsättning kan innebära extra utmaning.
Helen Byström, som är mamma till Amanda, har klarat det bra. Här ger hon tips och råd inför Omtankens start av en föräldragrupp, som kommer att beröra mycket av detta.
Omtanken har den senaste tiden fått allt fler barn- och ungdomskunder.
Det har inneburit att Omtanken startar en föräldragrupp där det är möjligt för pappor och mammor att träffas för att spontant prata, utbyta erfarenheter och känna att man inte är ensam med dessa erfarenheter.
I samband med detta delger Helen Byström här tips och råd om hur man på ett bra sätt kan vara förälder till ett barn med speciella förutsättningar.
Hon är mamma till Amanda som har en cp-skada och är utvecklingsstörd. En glad och charmig 33-åring med aptit på livet
Det är med lika mycket glädje och positivism som Helen Byström här berättar om livet med sin dotter, som också är hennes enda barn. Hon nämner tre punkter som är viktigt att tänka på:
1) Acceptera faktum!
– Jag har aldrig känt någon bitterhet för att jag har blivit drabbad. Jag har kunnat ta emot Amanda för den hon är och har lätt att se möjligheterna med föräldraskapet och inte fastna i det som kunnat bli annorlunda, säger Helen Byström och fortsätter:
– Att få ett handikappat barn är inte bara sorg, utan det handlar om att se möjligheter och vad barnet kan ge. Amanda har format mig till den person som jag är.
2) Gör livet så enkelt som möjligt och skapa inte problem i onödan!
Helen Byström berättar att Amandas pappa bor i Skåne och att hon själv lever ihop med en annan man sedan flera. Men Amandas pappa får bo hos Helen och hennes man, när han är i Dalarna och hälsar på sin dotter.
– Detta är ett exempel på att lösa problem och inte skapa problem. Livet ska vara så enkelt som möjligt. Detta är ett av flera exempel på vikten av att inte skapa problem i onödan. Sedan har det varit självklart för oss att hela tiden försöka ta med henne på de aktiviteter hon själv vill.
3) Lita på personliga assistenterna!
Amanda bor i en lägenhet tillsammans med sitt dreamteam av assistenter. För Helen Byström var det naturligt att släppa taget om Amanda och låta henne få eget boende med assistans.
– Mitt råd till föräldrar i liknande situation är att man måste våga släppa taget. Man måste ge barnet den tjänsten.
Helen Byström fortsätter:
– Tror jag har varit rätt bra på att klippa navelsträngen och inte vaka över assisterna.
Det är viktigt att ge assistenterna förtroende, men samtidigt vara redo om de vill ha hjälp, råd och stöd.
Helen Byström hoppas att det är den inställningen som bidragit till att Amanda har fått en lugn och trivsam assistentgrupp, där assistenterna stannat kvar.
Om framtiden
När Helen Byström pratar om framtiden är det ändå med vemod och oro.
– Eftersom Amanda inte har några biologiska syskon kan jag känna att det vore bra om vi dog ungefär samtidigt. Ja, den oron kan jag känna. Vad händer när jag inte finns?
Hon fortsätter sedan med ny energi:
– Men det handlar åter igen om att hitta på lösningar när det dyker upp problem. Det kanske inte blir hundraprocentigt, men man får vara nöjd med det och känna att vi gör så gott vi kan.
Bilden visar Helen Byström och dottern Amanda.