Allt färre beviljas personlig assistans i Falun kommun, liksom i många andra kommuner, runt om i landet.
Omtanken Assistans, tog tillsammans med ytterligare fyra assistansbolag, initiativet till en manifestation för den personliga assistansen i Falun.
Den 3 december, på den internationella funktionsrättsdagen, blev det tal på Stora torget i Falun med representanter från assistansbolagen samt FUB och RBU.
Kommunledningen uppmanades att se över rutinerna och beslutskriterierna för personlig assistansen samtidigt som assistansbolagen signalerade att de ser fram emot att Falu kommun bjuder in till ett möte där man tillsammans kan forma framtiden för den kommunala personliga assistansen i Falun.
Här är assistanstalet i Falun den 3 december
(Framfördes som stafettläsning av representanter från Omtanken, Hedera(Libra), Humana, Inkludera, Akria)
I Falun finns en 23-årig tjej som har en CP-skada och autism. Hon hade personlig assistans, men blev av med den när hon flyttade hemifrån för att gå i en specialskola och skaffa sig ett eget liv.
Hon kom till Falun och sökte personligassistans. Hon fick nej av kommunen som hänvisade till hemtjänsten.
Ett tufft besked för en tjej som sitter i rullstol.
Hon berättar att tjänstemännen sade till henne:
”Vi kommer att säga nej till dig eftersom vi har riktlinjer högre upp. Men du som 23-åring borde få personlig assistans”.
Det 23-åriga tjejen gråter när hon beskriver sitt liv:
”Jag får bashjälp av hemtjänsten. Då är det viktigt att hon är hemma och passar tiderna när hemtjänsten kommer.
Mitt liv är som ett schema.
Jag blir inlåst i mitt eget hem.
Jag känner mig som en pensionär, trots att jag är 23 år.”
Det känns som jag har utegångsförbud”
”Jag har inte valt min funktionsnedsättning”
+++++
I en lägenhet i utkanten av Falun sitter en kvinna 40 år, i sin rullstol vid köksbordet.
Hon borde egentligen få hjälp att duscha och klä sig inför dagen, men ingen assistent kommer längre.
Så har det varit i flera månader.
Hon har haft personlig assistans i 23 år. Hennes behov har inte förändrats – läkarintyg och utlåtanden visar samma hjälpbehov som tidigare.
Ändå drog Försäkringskassan in hennes beslut, och när kommunen fick ansvar valde de att säga nej.
Trots att samma kommun tidigare beviljat tillfälliga utökningar när behoven varit som störst.
Trots att inga lagar har ändrats.
Nu sitter hon där – oförändrad i sin funktionsnedsättning, men helt utan det stöd om personlig assistans som gjort livet möjligt.
Hur kan en människa som inte blivit bättre, men bevisligen behöver hjälp, plötsligt stå helt ensam?
+++++
På vägarna i Falun har en pappa snabbt tvingats lämna sitt jobb och är på väg till särskolan. Återigen har personalen på skolan larmat om att han måste hämta sin nio-åriga dotter som fått så akuta problem i skolan att personalen inte klarar av det.
Den nio-åriga flickan har svår intellektuell funktionsnedsättning samt autism i den högsta dragen plus epilepsi och är mycket utåtagerande.
Hans nio-åriga dotter hade personlig assistans, men kommunen drog in assistansen efter att träffat dottern i 15 minuter.
Läkaren, som följt nio-åringen i flera år, har betonat vikten av att hon får personlig assistans. Liknande tunga kommer bland annat från habliteringen liksom från särskolan där personalen signalerar att de har svårt att ta hand om flickan. Det innebär att nio-åringen tvingas vara hemma från skolan alltför ofta, helt i onödan.
Detta är inget bra liv för en nioårig flicka.
+++++
Detta är tre exempel på följderna när en kommun, drar in på den personliga assistansen. Två av flera exempel som visar hur Falun och flera andra kommuner i landet vänder dessa människor ryggen.
Vi pratar om en grupp medmänniskor som har svårast att själva göra sina röster hörda.
Den senaste tiden har flera, som drabbats av bland annat Falu kommuns bedömningar varit modiga och vågat träda fram för att berätta om sin förtvivlan och hur deras liv blivit efter avslag från kommunen.
Det handlar inte bara om ekonomi eller systemfel från Falu kommun. Vi upplever att kommunen förändrat bedömningar av rätten till personlig assistans till det sämre.
Det har resulterat i att flera personer inte längre har rätt till eller får möjligheten till goda levnadsvillkor som lagens intuition är.
Något som borde vara så självklart och alla människors rätt.
Det handlar om vår människosyn.
Vill Falu kommun vara en kommun där ledningen visar kyla och likgiltighet – eller solidaritet, delaktighet och människors rätt till ett värdigt liv.
Vi står här idag eftersom vi måste göra någonting.
Vi hjälper gemensamt att göra många röster hörda.
Därför kommer vi här med en skarp uppmaning, från många röster, som vi företräder, till Falu kommun:
Det räcker nu!
+++++
LSS är en rättighetslag med tio olika insatser. En av insatserna är personlig assistans.
Det är en lag som ska innebära trygghet för de mest utsatta i samhället.
Därför är det med en förfäran som vi ser på när länets kommuner blir alltmer restriktiva i sina behovsbedömningar. En av dessa kommuner är Falu kommun.
I Sveriges 50 största kommuner har i genomsnitt 40 individer per 100 000 invånare rätt till kommunalt beslutad assistans enligt Vårdföretagarnas Assistansbarometer.
Där ligger Kristianstad är i topp med 73 individer.
I Falun är den siffran bara 20 personer.
Vi vet att behoven är lika, oavsett var man bor i Sverige.
Det handlar bara om hur behovsbedömningarna görs i de olika kommunerna.
+++++
Trots att individer haft beslut om assistans i decennier och hjälpbehovet inte har förändrats ser vi hur allt fler idag får avslag på sin hjälpinsats.
Falu kommun avslår allt oftare insatsen om assistans trots intyg från läkare, behovsutlåtande från arbets- och fysioterapeuter, psykologer, habilitering och skolan.
Misstanken finns att kommunens budget styr behovsbedömningen.
Allt oftare upplever personer, som är i behov av personlig assistans, och deras närstående, att representanter från kommunen inte förstår vikten av insatsen personlig assistans.
Det kan väl ändå inte vara meningen att vår kommun utgår mer från pengar och mindre från humanism och möjligheten att kunna leva ett liv?
Att leva och inte bara överleva.
+++++
För 20 år sedan introducerades LSS-utjämningssystem som har till syfte att möta det faktum att olika kommuner har olika kostnader för LSS, som är en rättighetslag.
Det ska inte spela någon roll i vilken kommun man bor i.
Enligt Statistikmyndigheten SCB har Falu kommun fått totalt 65,2 miljoner kronor för åren 2024 och 2025 när det gäller extra utbetalningar i detta statliga utjämningssystem.
Vad har dessa pengar gått till?
Dessa pengar är ju avsedda för LSS.
Varför märks inte detta i antalet personer som nu beviljas personlig assistans?
+++++
Den personliga assistansen var en gång ett av de mest kraftfulla uttrycken för solidaritet i vårt samhälle.
En reform som gav människor med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva sina liv på egna villkor – att delta i samhället, arbeta, studera, bilda familj, resa och leva som alla andra.
Personliga assistansen var aldrig tänkt att bli en administrativ sysselsättning för myndigheter.
Den var tänkt att vara ett stöd som möjliggör liv.
Men idag ser vi hur pengar läggs på byråkrati i stället för på människor.
Vi som arbetar mitt i verkligheten ser konsekvenserna.
Det gör ont att se hur kommuner, myndigheter och andra beslutsfattare vänder dessa utsatta människor ryggen – en grupp som har svårast att själva göra sina röster hörda.
Det vi nu talar nu om berör i förlängningen hela existensen för den personliga assistansen.
+++++
Situationen i vårt län – och här i Falun – har nu blivit så allvarlig att vi, som representerar flera av kommunens assistansanordnare, för första gången står här tillsammans.
Det är både unikt och djupt oroande.
Vi är också glada över stödet från funktionsrättsorganisationer som FUB och RBU.
I dag, den 3 december, på den internationella funktionshinderdagen, höjer vi därför våra röster.
Vi protesterar mot den utveckling där rättigheter som en gång gav trygghet nu långsamt monteras ned.
Vi står här för våra medmänniskor och för rätten till ett liv på lika villkor.
Vi ser hur beslut om livsviktig assistans ersätts av tystnad, avslag och byråkrati.
Vi ser hur föräldrar tvingas säga upp sig från sina jobb, hur människor isoleras i sina hem, hur hoppet krymper.
Vi vägrar acceptera att det ska vara så här.
+++++
LSS och personlig assistans handlar inte om pengar – det handlar om människovärde.
Vi vill att Falu kommun och länets övriga kommuner ska ta ansvar.
Att de ser över sina rutiner, sina bedömningar och sin människosyn.
Att de vågar bjuda in till samtal – med oss, med brukare, med anhöriga – för att tillsammans bygga tillbaka det som håller på att gå förlorat.
För personlig assistans är inte en kostnad.
Den är en investering i mänsklighet, i delaktighet, i frihet.
Och därför säger vi:
Denna nedmontering måste få ett stopp.
Det räcker nu.
