I år är det 30 år sedan LSS-reformen blev verklighet.
Något som betytt så mycket för så många. Samtidigt är detta en rättighetslag som varit omtvistad, omdebatterad och skapat många känslor.
Under 2024 kommer Omtanken Assistans regelbundet publicera artiklar om LSS-reformens betydelse, igår, idag och imorgon.
Har ni synpunkter eller reportagetips: E-posta gärna till: hansson@omtankenassistans.se.
Första artikeln handlar om hur Sofie Åkesson, VD på Omtankens Assistans, ser på LSS.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När Sofie Åkesson, VD på Omtanken Assistans påminns om att LSS-reformen firar 30-år säger hon spontant:
– Tänk att man i 30 år kunnat leverera ett sådant fint stöd till människor som behöver det. Tiden innan vill man inte känna på. Nu måste vi tro på LSS i framtiden.
Året 2012 fick Sofie Åkesson kontakt med assistansbranschen. Efter att tidigare arbetat inom hemtjänsten började hon som personlig assistent och upptäckte därmed LSS-lagen:
– Då tänkte jag: Gud, var underbart det var! Jag hade hört om LSS när jag jobbade inom hemtjänsten, men förstod aldrig vad det handlade om, berättar Sofie Åkesson och fortsätter:
Jag såg möjligheterna för personen, jag arbetade med, att få vara delaktig i samhället utan begränsningar. Personen kunde vara med på sina aktiviteter, tack vare sina assistenter. Det var en dröm att jobba med detta och samtidigt kunna se kundens och anhörigas glädje.
Sofie Åkesson minns hur hon tänkte att det skulle vara toppen om något liknande fanns inom hemtjänsten.
Hon beskriver att 2012 var klimatet kring assistansen lugnt och fridfullt. Hon upplevde att det inte fanns någon oro bland kunder, anhöriga och assistenter.
Så kom åren 2014–2015 och debatten om kostnaderna för LSS tog fart.
– Då blev många oroade över att inte få ett beslut alternativt att bli av med sin assistans. Det uppstod ett nålsöga i processen. Synen på människornas behov blev helt annat, jämfört med tidigare, säger Sofie Åkesson.
Hon är upprörd över att LSS fortfarande, helt onödigt, skapar ångest och rädsla hos så många människor som behöver stödet.
– Jag blir ledsen att det ska behöva vara så här. När man möter människor som verkligen är i behov av assistans med ändå inte får det.
* Vad tror du om LSS-lagen i framtiden?
– Jag måste tro på den. Jag vill tro på den. Det behöver hända något. Det kan inte fortsätta som det gjort. De människor som behöver assistans måste få assistans. Vi kan inte backa. Det finns inget alternativ som institutioner. Det vore en katastrof. Nu är det bra att vi uppmärksammar LSS lite extra under det här jubileumsåret.
