Här kommer lite sommarläsning:
Detta är en specialintervju som Bengt Westerberg för Omtanken Assistans: Han är Folkpartiledaren som 1993 drev igenom LSS-reformen, som betytt så mycket för så många människor. Efter flera mörka år börjar han nu se ljuset i tunneln för reformen:
– Jag har varit bekymrad över utvecklingen och är det fortfarande, men nu är det första gången på väldigt länge som vi ser att det går åt rätt håll, säger Bengt Westerberg i en intervju för Omtanken Assistans.
Till skillnad från valrörelsen för fyra år sedan är LSS-frågorna lågt prioriterade, trots att mycket inte har blivit bättre och många funktionsnedsatta, samt deras anhöriga, har det tufft.
I en intervju för Omtanken Assistans ger Bengt Westerberg sin syn på varför denna fråga kommit i skymundan och vad man kan göra för att lyfta frågan.
– Förklaringen är i hög grad vad som händer i vår omvärld. Det är många andra frågor som tar över. Det är inte helt onaturligt. Sedan vet vi inte vad som händer när valrörelsen börjar på riktigt efter sommaren, säger Bengt Westerberg och fortsätter:
– Det är viktigt att nå de ledande politikerna, inte bara de politiker som företräder partierna i funktionshinderfrågor. Sådana möten är viktiga för att de ska förstå problemen och inse vad det handlar om. Det kan vara svårt att nå dem, inte i första hand därför att de skulle sakna intresse för sakfrågan utan därför att det är trångt i deras tidsscheman.
Viktig förståelse
Bengt Westerberg betonar flera gånger vikten av att politikerna ska förstå vad det handlar om och att det egentligen bara är de som har en funktionsnedsättning, eller de som lever nära funktionsnedsatta, som har den kunskapen och som på bästa sätt kan delge andra sina erfarenheter.
– Även om många teoretiskt vet vad det handlar om att ha eller leva med en funktionsnedsättning så förstår de ändå inte riktigt hur det är. Det kräver direktkontakt och de behöver höra berättelserna från dem som är berörda.
Minns mötet
Det var Bengt Westerberg, i egenskap av partiledare för Folkpartiet (Liberalerna) och socialminister, som drev igenom LSS-reformen 1993. Det var för honom kulmen på flera års arbete med att lära sig och förstå utmaningarna för personer med funktionsnedsättning. Han berättar om ett möte som betydde extra mycket:
– I början av 1980-talet, när jag var ganska ny som politiker, träffade jag i stort sett alla funktionshinderorganisationer. Ett möte, som spelade större roll än alla andra, var mötet med RBU. De hoppade över alla presentationer av organisation och budget och lät mig träffa tre föräldrar som berättade hur det var att leva med barn med funktionsnedsättningar.
– Jag var redan ganska engagerad i de frågorna. Några av mina medarbetare förstod inte varför jag tyckte det var så viktigt. Men efter just det mötet förstod de plötsligt vad det handlade om.
Okunskap
Bengt Westerberg menar att många är positiva till att hjälpa personer med funktionsnedsättning. Men när det sedan handlar om resurser börjar många bli tveksamma och nämner kostnader och ambitionen att hitta billigare lösningar. Det sker ofta av ren okunskap:
– Jag hade många debatter med Åsa Regnér (tidigare socialdemokratisk minister med ansvar för LSS-frågor) om detta. Jag sa att om ni drar in på personlig assistans så är alternativet antingen social hemtjänst eller gruppbostad. Då sa hon: ”Nej det ska vi inte ha. Vi ska ha något annat!” Jag frågade henne gång på gång – Vad är detta ”något annat” som du tänker på? Jag fick aldrig något svar.
Bengt Westerberg fortsätter:
– Sanningen är att om man drar in statlig assistansersättning och skickar personerna till kommunerna blir slutsatsen ofta att det inte finns något alternativ, så det får det bli kommunal assistans i stället. Det är den insikten man måste få att tränga igenom. Det går inte att komma undan kostnaderna om man ska ge ett anständigt liv till personer med funktionsnedsättning.
* Hur orolig har du varit för LSS-reformens framtid jämfört med för fyra år sedan?
– Jag har varit bekymrad över utvecklingen de senaste åren och är det fortfarande för jag tycker man är alltför snål med tilldelningen. Nu har regeringen lagt en proposition som ska innebära en mer generös tillämplig av LSS. Det är ett steg i rätt riktning från regeringens sida. Jag tycker de hade kunnat gå ett steg längre, men det är ändå första gången på väldigt länge som vi ser att det går åt rätt håll, säger Bengt Westerberg och fortsätter:
– Lena Hallengren (socialminister) har ändå behandlat den här frågan mer positivt än Åsa Regnér. Jag tycker att Åsa Regnérs attityd till personlig assistans och LSS var katastrofal.
* Förstår du den oro som många känner för att bli av med assistansen eller få nedskärningar i timmar?
– Ja! Den oron är inte ogrundad utan är baserad på den erfarenhet som många haft de senaste åren.
* Hur stolt är du över att vara ”pappa” till LSS-reformen?
– Det är den politiska insats jag är mest stolt över. Trots att jag lämnade politiken för över 25 år sedan händer det fortfarande att berörda personer kommer fram och tackar. Det känns fint.
Text: ANDERS HANSSON
Foto: JONAS EKSTRÖMMER/TT NYHETSBYRÅN
BENGT WESTERBERG SVARAR PÅ AKTUELLA FRÅGOR OM LSS
* Hur mycket får LSS kosta samhället?
– Det finns alltid en gräns för vad saker får kosta. Men det finns en föreställning om att om man är mer generös i tillämpningen så kommer det att kosta oändligt mycket. Det tror jag inte på. I grunden vill de flesta ha så lite assistans som möjligt. Jag tror att behovet är större än det vi tillhandahåller i dag, men behovet är inte oändligt stort. Därför är jag inte orolig för kostnadsutvecklingen. Dessutom är det så att de personer som inte får assistans måste få någon annan form av insats och de insatserna kostar i stort sett lika mycket. Ska vi se till att personer med funktionsnedsättningar ska få ett hyggligt liv kommer det att kosta.
* Ska man införa ett statligt huvudmannaskap för LSS?
– Det beror lite på vad man menar. Det är viktigt att kommunerna får ha kvar möjligheten att ge personlig assistans om staten inte gör det. Det kommer alltid att finnas fall där Försäkringskassan ger avslag och då måste kommunerna kunna ge alternativ assistans.
* Hur orolig är du över att schablonersättningen för assistansen inte motsvarar allmänna kostnadsutvecklingen i samhället?
– Jag är väldigt bekymrad över det för i praktiken innebär det en neddragning av assistansen. Det finns inga möjligheter till produktivitetsökning inom assistansen. Det betyder att om ersättningen krymper så innebär det en real minskning av assistansen. Därför måste schablonersättningen följa med i kostnadsutvecklingen.
* Vad kan man göra för att det ska bli mer rättssäkert för personer som söker personlig assistans?
– Det är viktigt att alltid ha rätt till juridisk hjälp när man söker assistans. Till sist blir det ofta en juridisk fråga och motparten – Försäkringskassan eller kommunen – ställer alltid upp med juridisk expertis.